I lördags bilade jag upp med min svåger och hans pappa som var snäll och följde med som coach och chaufför. Färden upp gick smidigt och vi anlände till sist till huset där vi hade hyrt ett litet rum. Det låg ganska nära starten i Sälen.
Jag lyckades sovade gott, det var skönt! Det känns viktigt med bra sömn inför ett sådant långt lopp. Vi gick dock upp tidigt vid 4 för att hinna göra oss klara och komma i god tid till starten. På grund av trafiken var vi dock inte där förrän vid 6, men det var ändå helt ok. Vi började med att ställa upp skidorna i startfållan. Eftersom det var mitt första lopp och då Värmdöloppet blev inställt hade jag ingen seedning, jag fick därför starta i sista leden, nr 10. Det kändes lite tugnt att veta att man startade sist, och därmed skulle få köa mest.
Kl 8 gick starten. Sakta började vi röra oss framåt. Dom flesta hade ställt sig mer åt vänster i tron om att det skulle gå fortare. När det smalnade av längre fram skulle det nämligen göra det från höger. Snopet kunde vi dock se hur snabbt det högre fältet kunde röra sig framåt, där var det ju nästan igen! Dumt tänkt, men det var inte så mycket man kunde göra åt det då. Efter ett tag kom vi till den långa branta backen. Där fick jag börja kämpa för att hålla mig på benen. Backen blev ganska kämpig. Många fick sina stavar brutna, men det hade jag tur och slapp. Efter en timme och fyrtio minuter hade jag åkt dom första 5 km, och hade då kommit till toppen av backen där det börjar plana ut. Då började det lossna lite mer, och jag kunde börja åka. Det fanns dock inga spår. Jag insåg ganska snabbt att det var stakning som skulle gälla. Mitt fästa var dessutom dåligt.
Jag stakade och stakade, och hoppades att det skulle bli spår snart. Det blev det dock aldrig. Det var spår på ett fåtal ställen, men för det mesta var det ganska lös snö, och inga spår. Många ramlade till höger och vänster. Det var ganska svårt att hålla balansen. För min del blev det fyra vurpor:-), dom flesta självförvållade, alla där det var platt. Utan fokus var det lätt hänt att någon skida stack åt fel håll eftersom det inte fanns något spår.
Kilometer efter kilometer så stakade jag mig närmare mål. Jag var noga med att försöka dricka och äta något vid varje depå, men försökte att inte stanna för länge. Mellan varje depå försökte jag åka om en del andra åkare.
Spåret tyckte jag var ganska vackert. Jag försökte njuta av utsikten och spåret, det funkade ganska bra för att göra det mer njutbart. Första halvan var jag ganska pigg. Sista 3 milen var dock ganska jobbiga, då hade jag inte så mycket krafter kvar.
Efter 9.33 min passerade jag mållinjen. Det är en sån skön känsla när man har klarat något som man inte har gjort förut. Det är förstås ingen tid att skryta om, men jag är nöjd med min insats.
Det är kul med lopp. Jag blev så imponerad av alla som åkte, särskilt med tanke på att föret inte var det bästa. Det är så inspirerande när man ser andra kämpa mot samma mål.
Inför nästa år ska jag försöka träna lite mer, och förhoppningsvis hinna åka något lopp för att seeda mig till ett bättre startled, och på det sättet undvika att förlora allt för mycket tid vid start.
Jag var riktigt trött efteråt! Tur att vi hade vår snälla coach som orkade köra hela vägen hem till Stockholm!
Nu är första momentet i klassikern avklarad! Nu är det cykling som gäller inför Vätternrundan;-)
No comments:
Post a Comment