Jag går upp 7 som planerat, och ute blåser det förstås storm. Det snöar kraftigt. Jag klär på mig, sätter på pannlampan och ger mig ut. Förutom att det snöar och blåser har det också kommit 10 cm nysnö! Härligt! Tyvärr tog jag mina lätta Asics Hyperspeed med mig och inte mina Spikecross från Salomon.. Det tog inte lång tid innan fötterna blev blöta.
Med vinden och snön såg jag inte många meter. Jag sprang på den vägen som ledde mot berget, men antingen så slutade den eller så missade jag en sväng, men inom kort befann jag mig på en skoterled istället. Det var väldigt kämpigt med djupsnön och vädret. Jag kämpade på och det kändes som att stigen aldrig tog slut. Ibland kunde jag skymta belysningen från backarna mellan grantopparna så jag visste i alla fall att jag sprang och rätt håll. Det var nog inte så många km, men det tog nog runt 20 min innan jag var framme vid backarna. Jag började kämpa mig uppför trots djupsnön men jag vände efter några hundra meter. Jag ville mest se utsikten från toppen, och med stormen så kändes det inte lika givande att springa upp. Mina ben var lite trötta också från längdåkningen:-)
Vägen tillbaka blev också kämpig med härliga vindbyar och snö. Jag sprang på vägen istället för skogen för att kunna springa lite snabbare.
Jag sprang en timme cirka. Jag gillar att springa i dåligt väder, men kombinationen av mörkret, vinden, och snön gjorde att det nästan blev lite för jobbigt för att riktigt kunna njuta. Vissa stunder när det blåste lite mindre så jag såg lite mer så kunde jag sträcka på mig och glädjas mer av omgivningen och löpningen, annars var det mest fokus på att bita ihop och fokusera på att ta mig framåt... Men jag är förstås glad att jag sprang, det var skönt!
Från löpturen i skogen
Kort taget vid Ramundberget, det var fina längdspår!
